jag är hemma.





jag vill inte vakna upp imorgon och inse att jag är hemma igen,
att mina sextiofem underbara dagar där är förbi
och att allt kommer att vara precis som jag lämnade det

ta mig tillbaka till havet, stranden, solen, värmen, 
känslan av att vara fri och
känslan av att känna att man lever


ta mig
t i l l b a k a




ASIA

Nyss var det 64 dagar, 29 dagar, 11 dagar och nu NOLL. Inga fler dagars väntan kvar. Nu åker vi.
Min enorma ryggsäck står färdigpackad i hallen och jag sitter här i köket och väntar på att mamma och pappa ska komma hem. Om en halvtimme ska vi åka härifrån ner till båten och lämna av mig. Jag går gång på gång igenom hela packlistan och försöker komma på saker jag har glömt eller saker jag kan ta bort. Jag har läst varendra litet ord som står på våra biljetter för att säkerställa att jag omöjligt kan ha missat något. Urs vad jag hatar den här känslan av att glömmer man något viktigt är det kört. Imorgon vid 10 ska vi börja dra oss mot Arlanda för att sedan kl 13.15 sätta oss på flyget mot Moskva.
Hela min mage pirrar.



följ oss på aasien.blogg.se

sextiofem dagars konstant underbar värme


Okej, idag är det måndag och jag åker imorgon (!!!!!!!!!!!)
Allt ligger uppe på sängen redo att packas ner i min enorma ryggsäck, ändå känns det som om jag glömt miljoner saker. Vilket jag med all säkerhet har också.
Idag ska jag ta en sista sväng på stan och köpa en del nödvändiga saker. Sen blir det en självklar tur till Bokia för att inhandla pocketböcker, 4 för 3. Det får bli böcker för hela slanten under mina 11 timmars flygning mot Thailand, har nämnligen upptäckt att Aeroflots plan varken har tv eller någon form av underhållning. Jag ska verkligen inte klaga, jag är bara glad om jag kommer fram levande.

The vibe is wrong

Inatt kom paniken krypande, jag åker om 5 dagar. FEM!! Sista gången jag kollade på klockan visade den 04:32 vilket gav mig ännu mera panik.
Jag hade helt glömt bort en sak, min Eutanasiartikel. Jag jobbade som en dåre i slutet av december så jag gjorde en deal med min lärare om att få göra klart just den artikeln nu i januari innan jag åker. Inte helt oväntat så glömde jag bort den och nu sitter jag här och panikskriver. Men när man måste panikskriva blir det istället motsatt effekt och man skriver ett ord i halvtimmen. Det har tagit mig en och en halv dag att skriva ett halvt A4, good job.

Imorgon är det fredag och då är jag upptagen med mysmiddag hela kvällen. På lördag ska jag jobba  för att sedan bli bjuden på middag hos familjen Dahl. Sen är det söndag och den går alltid i ett rasande tempo. Efter det kommer måndag och sen, sen åker jag på tisdag. När ska jag hinna packa och fixa det sista? P a n i k  stavas det.

I'm leaving for the sun and the moon and the ocean

Idag är det exakt  8 dagar kvar tills jag sätter mig på flyget som ska ta mig till Bangkok, Thailand. Det enda som kan beskriva det jag känner nu är; nervositet och längtan.
Nervös över flygningen med Aeroflot (flygbolaget som toppar alla listor i flest krascher och incidenter under de senaste femton åren, high five!) Nervös över hur det kommer vara att klara sig helt på egen hand. Nervös över hur det kommer bli att resa med mitt lilla gäng.
Längtan efter att överleva Moskvas flygplats (den som gud glömde) och flygningen ner till Thailand. Längtan efter att få komma ut ur flygplanet och känna den välbekanta värmen slå emot en. Längtan efter första gången jag går ner till stranden och doppar fötterna i havet. Längtan efter att efter en månad inse att jag faktiskt har mer än hälften kvar. Längtan efter att bestämma själv och klara mig på egen hand. Längtan att få komma bort och försvinna ett tag. Längtan efter lite frihet.

Med dig på andra sidan jorden


Idag gav jag upp hoppet om att hitta något i Visby. Det är hopplöst! För den delen har jag gett upp hoppet om mig själv också. Jag är en sån klantskalle på jobbet!
Oftast går det smidigt, snabbt och bra men efter hundra inslagna paket och lite förvirrande kunder tappar jag ibland kocentrationen och något går snett. Men det löser sig ofast med ett litet: Hoppsan! och ett  stort leende. Idag måste jag utan tvekan ha slagit in 200 paket. Jisses!
Det är för övrigt riktigt kul att jobba, hela gänget är nu samlat.
Ikväll blir det mys med Harry (om jag inte blir övertalad att gå ut, vilket inte kommer hända om jag får bestämma)






Och jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst

Du lämnar tomrum


Ikväll har jag supermyskväll med familyn. När jag kom hem från jobbet stod alliohop i hallen och ville kramas. Efter kramkalaset så åt vi lite julmat för att sedan slänga oss på soffan.
Nu sitter vi framför tvn med lite ost&kex och ser på Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Jag blev helt i extas när jag fick se Håkan Nesser dyka upp i rutan innan filmen började och säga att han tänkte (10 år efter att boken släpptes) avslöja vem som mördade KanonBerra! Jag vill att filmen ska ta slut, nu! Jag tror att det är Erik som är mördaren trots allt, fast jag hoppas på något mer oväntat.

Imorgon blir det jobbä och en runda på stan med min kära vän Mary. Måste måste måste hitta något att ha på mig till julafton, juldagen och nyårsafton! Hoppas på en lyckad jakt.

i do, i miss you


Nu är jag klar med mina julklappsinköp och jag tror de blir kalasbra! Det är roligt att köpa julklappar tycker jag, fast lite svårt. Jag har en tendens att köpa saker som jag själv vill ha och ibland slår det lite fel. Sofie sa en gång att hon tycker allt jag köper är fult i början med älskar det efter ett tag. Hm.
Imorgon kommer Sofie hem till Gotland, jag har verkligen saknat henne. Det ska bli mysigt att ha alla samlade. Tråkigt som satan bara att vi ska jobba järnet varenda dag, men eftersom vi jobbar på samma jobb blir det mycket ses ändå.
Det ska bli så kul att hela Bokiagänget ska bli samlade igen efter ett halvår. Maja, Kajsa, Sofie och jag.

Jag har tvingat mamma och pappa att lova att de ska se till att jag ligger i sängen och sover INNAN klockan 10 ikväll. Det har nämnligen inte blivit mycket sömn de senaste dygnen och jag måste få sova ut klokt om jag ska orka de sista dagarna fram till jul. Jag sa att de får ge upp efter tre försök, good luck till dom.

countdown, 100, 99, 98...

När jag står där på jobbet och slår in paket efter paket brukar jag tänka på hur många det kan bli en dag, så idag räknade jag. Det blev mer eller mindre 74 stycken! Då var det ändå en lugn dag, herre gud.
På lördag ska jag räkna om och jag lovar att det kommer bli rekord med minst hundra.

Ikväll är det en dokumentär om en kille som ska föda barn, ehe. Jag har sett honom (henne?) en gång på Oprah i början av graviditeten så jag kommer inte bli livrädd i alla fall.


Saker som gör mig galen och driver mig till vansinne - jobbet



- Kassarna. Jag blir bokstavligt talat galen av folk som EFTER att jag lagt alla böcker i kassen kommer på att "jag ska ju inte ha nån kasse" och ber mig ta ur allt. Sen ger de mig ett leende som förmodligen ska betyda något i stil med att de är duktiga som inte tar någon kasse. Gissa hur ful den kassen blir när man måste sätta tillbaka den och sedan ge den knöliga kassen till en annan kund.
- Otrevliga kunder. Nu börjar vi komma in på kunderna. Ett exempel: kund kommer fram och slänger upp sina böcker på disken och släpper ett: "Och DU slår in det där". Hallå, vad hände med att man frågar? Jag får sån lust att säga "DU kan slå in" och gå därifrån, men det är bara att knipa igen och slå in allt (fult).
- Tröga kunder. Då och då varje dag kommer det in kunder som verkligen inte hittar i butiken utan förvirrade kommer fram och frågar vart gratulationskorten är. Då har de bara gått förbi dem två gånger.
- Kunder som inte säger någonting. Hallå, hoho? Den här är rolig! När det kommer fram en sådan kund lägger jag alltid på ett jätteleende och pratar extra högt och tydligt med kunden. I början blev jag bara irriterad och sa inte någonting jag heller när jag mötte en sådan surpuppa, men jag har börjat ändra attityd mot såna typer nu så den här kunden borde egentligen inte vara med på listan.
- Kunder som frågar efter böcker som seriöst senast trycktes 1905. Kom igen, vad tror dem att vi är, ett museum?
- När kunderna tar legetimationen från mig när jag ska dra streckkoden. Vid kortköp tar jag leg och drar alltid streckkoden mot blippen. Jajemen, då tror dem att jag ska ge tillbaka leget och försöker ta det av mig. Suck
- Hur tänker man om man ber om 10 inslagna paket när det är kö genom hela butiken? Behöver inte kommenteras för jag kommer aldrig förstå.
- Kunder som väljer ut tre pocketböcker när vi råkar ha erbjudandet "köp fyra betala för tre". Ingen kommentar.
- Kunder som får mig att skaka av irritation. Ett exempel: kunden vill ha en bok som antingen finns läängst bort i butiken eller uppe på lagret och jag gör en språngmarsch dit. Trött och med andan i halsen kommer jag tillbaka och får höra "Juste, jag ska ha två".
- Händer. Okej okej man kan inte hjälpa hur ens händer ser ut (eller jo till viss del). Men jag måste erkänna att det vänder sig i magen när jag ska lämna tillbaka växeln ser en trött, torr och fnöskig hand sträckas fram.
- Mangaböckerna. Försök stava till Inu Yasha när en 13årig blyg kille mumlar fram det i 110. Mangaböcker borde förbjudas, så enkelt är det bara.
- Avslutningsvis: Kvittot. I påsen, i handen eller inte alls? Det vore mycket enklare om alla bara följde en och samma regel. Det samma gäller med kassarna. Jag brukar alltid lägga kvittot på böckerna och sedan lägga dem i påsen, men det är aldrig någon som ser när jag gör det. Det slutar alltid med att jag har ett levande frågetecken framför mig och jag skyndar mig med att säga: "Det ligger i påsen"



Tack för mig.
Jag återkommer med mina nya glada lista. "Saker som gör mig glad - jobbet"

Soul

Lucia börjar lida mot sitt slut och även i år har jag fått vara utan ett Luciatåg. Jag tycker så mycket om stämnigen i kyrkan med alla tända ljus och förväntasfulla människor. Nästa år ska jag se till att släpa mig till domkyrkan och sätta mig längst fram.
Jag vet inte riktigt om jag tycker att rätt tjej vann heller, det fanns några andra som nog skulle ha fyllt upp rollen bättre. Men det är lite svårt för mig att veta när jag bara sett dem på kort och inte live.
I morse blev jag väckt av att pappa ringde och sa att frukosten stod på bordet. Efter en kvarts snooze gick jag upp och möttes av ett bord uppdukat med mumsig frukost, julmusik och massor med tända ljus. Tack familyn, puss på er.

Jag har gjort en lista, den heter "Saker som gör mig galen - jobbet".  Just nu är den åtta punkter lång och ska förhoppningsvis fyllas på efter morgondagen. Det finns många situationer på mitt jobb som kan driva mig till vansinne men för att listan inte ska bli allt för lång ska jag endast välja ut mina favoriter. Som sagt, imorgon.
Godnatt


When you´re gone

Jag är så glad!
Idag hade jag mitt sista prov i svenska och det gick galant, likamed 38/40 rätt och mvg i betyg. En underbar känsla. Men jag hade nog inte klarat det utan min fenomenala plugghjälp, tack tack tack.
Nu hoppas jag bara att Mary lyckades lika bra på sitt prov, hon om någon är värd det efter allt slit.


Worrrrrrk

Min morgon började kalasbra med att brödet fastnade i brödrosten och resultatet är nu att det stinker rök i hela huset. Very nice.
Min chef har fått flipp för jag började gråta när jag fick mitt schema igår. Nästa gång jag är ledig är på JULAFTON! Jag ska jobba varenda vardag, lördag och söndag fram till dess. Det är ett under om jag går levande ur det här..

Nu ska jag strax till Bokia och jobba två timmar, sen är det bråttom ner till sjukhuset för att ta sprutan och sen ska jag tillbaka för att jobba ytterligare två timmar. Det blir en lite virrig dag känner jag.
Efter jobbet ska Bokiagänget samlas i fikarummet och ha spelkväll. Förra året hade vi jättekul och det finns ingen tvivel om att det blir lika kul i år. Jag längtar mest efter smörgåstårtan vi ska äta.



Förresten Nikita, det blev mvg. Ha!  :)


Bang bang

Det gick rätt så bra idag,  satt i hela sex timmar och skrev nonstop och gick därifrån skrattandes. Min novell är verkligen komisk, eller rättare sagt klyschig, en riktig kärlekstragedi. Det hela skulle vara ett triangeldrama med en omöjlig kärlek som twist. Berättelsen blev ganska trovärdig men den faller på alla repliker som blev så där töntigt kärleksfulla och barnsliga.
Efter helgen kommer domen.

Efter Komvux sprang jag och mamsen runt på stan och letade julklappar. Jag är nog en ganska dålig letare för jag hittade bara saker till mig själv, det blev en skjorta idag och en väska som ska inhandlas imorgon.
Trots att jag kom hem julklappslös vet jag i alla fall vad staden har att erbjuda och vet på ett ungefär vad jag ska köpa till respektive.
Strax ska jag hämta Elin och Mimmi och köra ner till Jooda för inhandlande av nachostallrik, mums! Om jag ska orka festa imorgon får det bli en lugn kväll ikväll med Idol och närakära vänner. Det blir perfekt.


I'm leaving for the sun for the sun


Jag är grymt peppad inför uppsatsprovet imorgon, mitt andra i ordningen. Jag har laddat upp med att lyssna på musik och läsa en massa, det borde göra susen för fantasin.

Herregud det är fredag imorgon. Mina veckor bara rasar förbi och det är ständigt helg nu mera. Nu låter det visst som att jag klagar men det är faktiskt lite läskigt när jag inte ens märker att en vecka har gått. 
I alla fall i helgen ska jag äntligen få lite tid till att träffa Elin som är hemma på ön, jag har saknat dig så mycket. Min kära fyller år och det ska firas med tårta och utgång!
Annars är planen att handla julklappar, jobba som är dåre och plugga järnet. Som en vän sa, Så du har också sagt upp kontraktet med ditt liv.
På måndag ska jag ta spruta och det känns inte helt okej, jag tycker det är obehagligt. Speciellt när dom säger till precis när dom gör det, urs! Men vadå det är ett steg närmare resan så det får vara värt obehaget.


RSS 2.0