Faster

Jag måste bara säga hur glad jag är! Jag har blivit faster!! Åt världens sötaste lilla pojke.
Åh vad jag längtar tills jag får träffa honom, lilla snutt.

När man var liten

Innan vi somnade igår låg jag och Aron och mindes gamla barnprogram. Nu för tiden baseras alla barnprogram på något Disney har gjort och inget är orginellt längre, jättetrist! Och det är så extremt, typ som Wall E:  jorden har gått under och det enda som finns kvar är en robot som måste städa rent planeten efter männniskorna.
Jag hoppas att alla minns Trasdockorna och dess söta lilla melodiintro. Doktor Kosmos, Bröderna Fluff, Myggan, Doktor snuggles, Turtles, Noaks ö, Biker Mice, Darkwing Duck, Ankliv, Luftens hjältar, Babar, My little pony och Mosquito är bara några av många vi kom på.
Och jag blir så lycklig när jag tänker tillbaka på Mysteriet på Greveholm, ibland önskar jag att jag vore liten hela livet.




     

Belöning

Jag har kämpat hela sommaren och lagt undan nästan hela min lön varje månad. Det har varit trist att leva översnålt, att aldrig ha kunnat göra något, men nu efter många dagars slit på Bokia har jag faktiskt tillräckligt med pengar till resan. Så, idag tyckte jag att det var dags att spendera!
Och man kan ju inte bara åka iväg i två månader utomlands utan en bra kamera. Tråkigt bara att jag måste vänta tills imorgon innan jag kan börja använda den, sånadär grejer måste ju laddas ordentligt först.
Så, här har ni min lilla pärla:






Sen kom min brighta pappa på hur man laddar upp bilder från mobilen till datorn (jag har aldrig fått det att fungera) så jag bjuder på några av mina favoriter!


Geni lös i Visby

Idag såg jag en sjuk sak!
Jag parkerade på Åhlensparkeringen och när jag kliver ur bilen ser jag att bilen bredvid mig inte är som den ska. Idioten, med andra ord ägaren till bilen, har glömt nycklen i låset! Pucko! Jag övervägde att ta ur nyckeln och springa bort till polisen eller att låta den sitta kvar i. Jag valde alternativ två och hoppades på att idioten (ägaren) skulle komma väldigt snart. Jäklar va paff han måste ha blivit när kom tillbaka (och förhoppningsvis lite glad över att ingen körde iväg med hans ruckel)


Söndag tjugoförsta september och jag känner mig ensam

Jag gör det, jag saknar er. Jag saknar er så mycket att jag ligger i sängen gråter på en söndag över att jag inte kan träffa er. Det gick så snabbt att vi inte ens tänkte på att säga hej då. Jag vet att jag kan ringa, men det är inte samma sak, det finns alltid för mycket att ta igen. Och jag vet att jag kan komma och hälsa på er precis när jag vill, men när jag tänker på det  känns det som att ni är på andra sidan jorden. Det är inte det att jag inte har någon kvar för det har jag, det är det att det är ni.
Jag skäms över att vi inte längre pratar varje dag som vi gjorde alldeles nyss. Jag är rädd för att ingenting ska bli av, att vi bara låter tiden gå och att allt rinner ut i sanden. Jag är rädd för att det ska bli stelt, ytligt och konstigt.
Jag vill ha vardag, inte bara tillfällen att träffas. Jag vill kunna öppna dörren och bara gå in, inte behöva boka resa och bara stanna en helg. Jag hatar det här, jag hatar det hatar det hatar det.


Inte förrens idag har jag kännt mig ensam. Inte förrens idag har jag insett att ni faktiskt har flyttat och att jag är kvar.
Jag vill att allt ska vara självklart & enkelt. Jag vill att det ska vara som det var.




Ingen rubrik



Jag fick precis ett mail från min favoritlärare och guess what. 36/40 på svensk litteraturhistoria-provet, likamed ett solklart MVG  yeeeeeeeeeeees! Jag blir så stolt över mig själv, bra Erika!
(Fast efter det glädjebeskedet stod det att han ville diskutera några svar med mig.. ehe he..)





En av många bilder jag önskar att jag inte har sett, haha

Storstadshelg


Vilken helg!
Den har varit hur bra som helst och jag har hunnit med mycket mer än jag trodde att jag skulle göra. I fredags var jag och Emely i Skärholmens centrum och kollade i butikerna där, sen åkte vi in till stan och mötte upp den nyblivna stockholmaren Elin. Jag saknar er här hemma. Efter en mysig middag på en thairestaurang fick vi springa det fortaste vi kunde genom hela T-centralen för att hinna med pendeln tillbaka till nynäs.
På lördagen var det stort kalas i Uppsala för min kära farmor. Och gissa vem som körde hela vägen dit från Stockholm om inte jag, första gången på motorväg! O yeah vad jag känner mig duktig. (dock lite läskigt med en höggravid tjej i baksätet och en bror brevid som svarar "Följ GPSen" på alla mina frågor om hur jag skulle köra, ehe)
Efter många timmar med släkten åkte jag och Sofie hem till henne för att sova. När jag såg hennes lilla studentkrypin blev jag så himla sugen på att börja plugga. Nästa höst är det dags.
Söndagen blev något hektisk med Ikea, Kistagallerian och ett snabbt besök hos min lille plutt i Vhaninge. Punkt slut


Nu ska jag stänga ute omvärlden och bara bara bara plugga.

Ninjan


Aj! Det känns som att jag har en rockring mellan benen och det är inget i jämförelse med hur mina armar känns. Jag kan gå ungefär lika snabbt som en trött tant och kan lyfta max en väska. 
Med andra ord, dagen efter min första gymupplevelse. Men oj vad jag är laddad nu!

Imorgon åker jag och familjen till Uppsala. Min kära farmor ska fira hela 95 (!) år. Jag längtar verkligen efter att få träffa alla mina syskon och släkt, det är inte så ofta jag träffar dom nu mera.
Men det blir inte bara Uppsala utan hela fredagen ska jag tillbringa med Emely i Stockholm. Sist jag träffade henne var nog i juli, allt för länge sen. Vi ska i alla fall shoppa såklart och på kvällen ska tjejerna ses och göra nåt kul. Jag saknar er så otroligt mycket!




Nu har jag en hel del plugg att ta tag i, funny.

Godnatt

Promenaden blev en två timmar lång vandring(!) Vi gick förbi komvux och kollade krossade fönster, vidare ner mot havet och gick längs strandpromenaden. Sen gick vi upp södertorg och hälsade på märi (något svettiga).
Jag och min käre far borde ställa upp presidentvalet och debattera mot varandra. Under vandringen kom vi in på Gotlands hetaste ämne just nu: skolmaten. Det slutade med att jag gick tyst och surade i fem minuter efter en lång debatt. Fan att man ska ta från barnen, de som borde ha det bäst. Sänk politikerlönerna istället så har man råd att ge barn mat som de faktiskt blir mätta på. Sjukt att man kan få ut sextiotusen i månaden för att vända papper och säga vad man tycker ibland.
Vi slöt fred på Max, haha.


Hej, jag är arbetsskadad

Min natt har varit väldigt spännande. Somnade orolig och vaknade orolig efter att ha sovit i fem timmar på soffan i vardagsrummet.
Jag borde egentligen sitta och läsa i min svenskabok nu, men den är så tråkig och jag vill mycket hellre läsa i någon av mina andra tre böcker. Just nu läser jag fyra böcker samtidigt. Bok nummer ett har jag kommit till hälften i men den är tjatig och utdragen. Bok nummer två förvånade mig genom att inte vara rolig, alls. Jag har läst uppföljaren till den här boken och jag skrattade mig igenom luncherna på Bokia. Jag har inte skrattat en enda gång nu när jag läser ettan och jag har läst halva. Bok nummer tre har jag precis börjat på men jag tvingade mig själv att lägga den åt sidan ett tag för att hinna med att läsa svenskaboken (bok nummer fyra).
Så, någon brist på böcker är det ju inte här inte.


Nu ska jag och pappsen ta en långpromenad. Efter en enorm godisskål och en bortrest mamma som annars håller oss i form kan vi behöva röra på oss.
Förresten så ska jag och märi köpa gymkort imorgon, det ska bli så kul!



 

Idol




talang

Med tanke på att Elin tog körkort idag, lyssna på det här.



Fyra tjejer, en har körkort och så en bil.
Det började med att vi skulle åka till vinäger och fika, Elin, Jennifer, Raoline och så jag. Vi tog Elins hemska bil och parkerade på parkeringen vid almedalsbiblioteket. Det börjar med att det inte går att lägga i handbromsen utan bilfan rullar tillbaka ut på vägen hela tiden. Vi ringer ett litet samtal och det löser sig.
Sen får vi inte ur nyckeln ur hålet, det löser sig efter ännu ett samtal.
Vi går ur, låser och märker att framlysena fortfarande står på. Jennifer, som körde, går in i bilen igen och stänger av. Elin säger precis när hon låsa till igen; Vrid inte åt vänster.. guess what. bilen gick i baklås. Så där står vi med en bil som gått i baklås och vi har absolut ingen aning om hur man får upp den igen.
Filmen visar en minut av kaoset när Jennifer har krupit in genom bakluckan och stoppat nyckeln i hålet. Tänk er att larmet gick ungefär tio gånger till efter det här. Och ja, vi fick hem bilen. Det tog oss bara två timmar.

It's a, it's a, it's a new day


När man inte har ett jobb vill man ha ett jobb och när man har ett jobb vill man inte ha det. Jag vill inte klaga, nej det vill jag verkligen inte, men sex dagar i veckan/ledig på söndagar var lite mer än förväntat. Men det är bra, för jag har Hanna där. Hon som får min dag att gå.


Jag har hittat en ny kompis, Mat Kearney heter han och han sjunger himla bra. Precis sådär mysigt som man behöver en höstkväll.

Vi kan kalla det helvetesveckan

Okej, nu står jag inte ut längre. Ska det behöva va såhär bara för att man är tjej?
Gårdagen bjöd på ett dussin painattacker och okej, visst det kan jag leva med. Men idag, då vaknar jag av smärtan och tar en Ipren med en gång. Det hjälper inte utan jag får ta receptbelagda tabletter för att dämpa det. När klockan närmade sig tio åkte jag mot jobbet, jag tänkte ändå försöka jobba. Men det går bara inte, utan jag får ligga på soffan i lunchrummet en timme för att inte säcka ihop på butikens golv. Sen åker jag hem.
Om tanken är att det här ska upprepas imorgon med så åker jag ner till akuten redan nu och ber på mina bara knän - ge mig allt ni har!

RSS 2.0