Invaliden rapporterar
I helgen ska jag åka med Elin upp till Stockholm och stanna en hel vecka. Det ska verkligen bli hur skönt som helst! Det är så trist när man bara kan stanna en helg och bara hinna träffa några få, det är alltid någon som blir besviken.
Jag ska träffa bland annat Emely Jennifer Raoline, Ville & Fredrik i deras lilla krypin, min busunge Liam and family och självklart lilla Max. Åh jag längtar så mycket!
Jag ska försöka koppla av och stressa av lite, det ska bli skönt och känns väldigt välbehövligt.
Invaliden rapporterar
Ibland har man tur! Efter röntgen och lite undersökning kunde läkaren säga att foten inte är bruten, tack gud! Det är istället en rejäl stukning och det kommer att läka bra av sig självt.
Så nu hoppar jag runt på kryckor tills jag kan stödja på foten, men det är inte helt lätt. Jag får sår i händerna och jag ramlar hela tiden!
Jag är rädd
Hallå, vad hände?
Dancing queen
Det här är resultatet av gårkvällen.
Klackar + kullerstenar = stukad fot.
Det gör så förbannat ont, jag dör
Loco
I torsdagskväll gick jag och Aron hem till hans kompisar för att se film. Men vanlig skräckfilm räckte inte nej, utan den skulle ses ute i skogen! Jag utsågs till chaufför och sex killar klämmde sig in i Elias jeep. Hela vägen ut skakade jag i kroppen och det blev inte bättre av att killarna satt och skrämde upp varandra med saker som kunde hända.
Vi svängde in på en liten grusväg vid kalkbrottet och parkerade hundra meter in i skogen. (Tack och lov) var ingen av filmerna på datorn tillräckligt läskiga så ganska snabbt bestämde vi oss för att åka hemåt. På vägen in till stan kommer de på att de vill åka ut till Marteboljuset och dit bär det av. (Tack och lov, igen) hittade vi inte rätt väg in på myren så efter backningar, vändningar och irritation vände vi hemåt igen.
Jag var nog den enda som var lättad över att kvällen inte blev läskigare än så.
Annars har jag umgåts med Arons pappas familj från Spanien som har varit här och hälsat på. Pappa Raoul är den enda som pratar engelska av familjemedlemmarna och det satte verkligen mina spanskakunskaper på prov. Först stod jag tyst i ett hörn som en blyg treåring men det släppte tillslut. Det blev lite fel ibland och jag förstod bara några få ord i varje mening men vi förstod ändå varandra väldigt bra! Minstingen Camilla är det sötaste jag har sett med enorma bruna ögon och hela tiden ett leende på läpparna. Hon struntade totalt i att jag knappt förstod vad hon sa utan bara pladdrade på hela tiden.
Jag ångrar att jag inte var mer engagerad i skolan och lärde mig mer spanska för det är verkligen kul! Ja ja, nu har de åkt tillbaka till Spanien igen och jag saknar dem redan.
Nicolas Camilla Aron
En väldigt tråkig torsdag.
När jag jobbar brukar jag tänka på saker som jag ska göra när jag blir ledig, som att städa, shoppa lite, fixa nödvändiga saker, baka. Men nu, när jag väl är ledig känns allting så tråkigt, dystert och ensamt. När jag vaknade imorse och såg att det var blå himmel ville jag spendera dagen med att gå längs havet och fika på ett mysigt café, men blev det så? Nej det blev det inte. Istället blev det en ensam dag med boll på huvudet, utan smink och myskläder i soffan med datorn i knät.
Det borde finnas en eller två dagar i veckan när alla är lediga (söndagar, jag vet) men alla affärer ska vara öppna och folk ska inte ha något inplanerat. Det är inte lätt när man kan räkna sina vänner på ena handen när man vanligtvis annars brukar tappa räkningen efter 30.
Okej, jag ska sluta klaga. Det är faktiskt upp till mig själv att göra något av dagen och det ska jag göra nu. In i duschen och sen baka kladdkaka!
Juste! Jag har hittat en underbar hemsida där man kan köpa dyra hårprodukter till rätt billiga priser. Det står att det är helt fraktfritt, nästan hälften så billigt och att grejerna kommer dagen efter, kan det bli bättre?
Nu väntar jag med spänning på att det ska dimpa ner något i brevlådan annars var det nog för bra för att vara sant..
Jag älskar när man hittar sånadär hemsidor, som tillexempel nuknuk.se som jag köpte min finfina väska ifrån.
Echo
För er som undrar är min hjärna 61 år gammal, katastrof! Pappa har fått ett litet nintemdo och ett av spelen är ett hjärn-tränings-program. Man ska göra en himla massa matteövningar och färgtest och sen får man se hur gammal hjärnan är. Tanken är att man ska bli bättre o bättre för att träna upp hjärnan. Hela familjen har varsin liten användare i spelet och man kan se hur det går i allas träning. Spelet kommer nog få jobba hårt med mig för jag är just nu i förfuttningsstadiet!
(Det går att överlista spelet och då blev jag 33år, men det är bara för att mamma och pappa ska bli avundsjuka)
Idag är jag ledig förresten och det är underbart! Jag började dagen med att gå ut och gå-springa med Marie och det var jätteskönt. I och för sig, när vi kom hem låg vi på hallgolvet i några minuter och jag kände inte benen, men det är en annan historia.
Ikväll ska jag My och Marie laga middag och ha en riktig myskväll, jag längtar!
Rött
Så, idag har jag investerat i en penna som man skriver på speglar med (alltså ett desperat försök att kompensera mitt dåliga minne). Tanken är så här: det första man ser när man kommer in i min stuga är nämnligen spegeln och ja, de flesta människor speglar sig och står det nu lite viktiga grejer på den så borde jag inte missa det.
Men när jag väl köpt den kom jag på en sak, jag valde röd penna och röd = blodfärgen. Säger bara stackars dem som kommer hem till mig och blir förskräckta över att det står "Köp strumpor för fan!" skrivit i blod på min spegel.
Godnatt!
Jag hatar söndagar för att de bara betyder en sak - avsked
jag saknar dig jag saknar oss jag saknar allt
Välkomna hem darlings
Jag är så dödsslut efter jobbet att jag utan problem skulle kunna somna vart som helst. Jag måste nog lägga mig ner och sova lite för ikväll ska det festas, tjiho! ÄNTLIGEN är mina hemma och jag ska få träffa dem allihopa samtidigt, jag har längtat jättemycket. Vi ska börja ute hos Mimmi på Snäck och sen får vi se vart kvällen leder, för mig spelar det ingen roll bara vi har roooligt.
Om jag ska orka måste jag sova nu, natti.
Alla behöver en paus ibland
Jag har en underbar pojkvän som överraskade med chips och dip precis när jag behövde det som mest. Tack!
Det blir inget jobb för mig idag, jag mår verkligen jättedåligt. Mår illa och har konstant huvudvärk. Jag tror att det är en blandning mellan att jag är påväg att bli sjuk och att jag känner mig överstressad. Min kropp säckar ihop för minsta lilla, men det är väl bara ett bra tecken på att man måste ta det lugnt innan kroppen mår sämre och det blir värre konsekvenser, i guess.
Så, nu ska jag ligga i soffan hela dagen och krya på mig.
Mitt innersta
Jag har tänkt på en sak på sistone, tänkt på egenskaper jag önskar att jag hade och det här är en av dem:
Mitt problem här i livet är att jag aldrig, eller snarare sällan, är nöjd med mig själv och det jag gör. Jag tror sällan på mig själv och står sällan upp för mig själv och tänker "det här klarar jag".
Jag vill inte vara den som kollar på andra, jag vill vara den som kollar på mig själv, som liksom litar på sig själv. Jag avundas dom som lyser av självförtroende och som sällan tvivlar.
Jag undrar vart mitt kassa självförtroende kommer ifrån, för när jag tänker på vad jag har känner jag mig lite "bortskämd" - för jag har en familj som ALLTID stöttar och hjälper, underbara nära vänner som älskar mig lika mycket som jag älskar dem och jag har i de flesta fall alltid haft lärare som utvecklat mig och trott på mig. Önskar att det finns någon kan svara på det.
Får jag bra betyg är det inte direkt jätteofta som jag tycker att jag faktiskt är värd det. Jag inbillar mig att läraren sänker ribban för mig och är snäll eller att det bara är tur. Nu låter jag som en snorunge som sitter och klagar men ändå får sina höga betyg, jag vet jag vet. Jag vill inte vara en sån. Men det är inte bara i skolan, det är överallt och det är skitjobbigt.
Jag vill vara den som är nöjd, som är stark och som alltid litar på sig själv. Jag vet inte vad som krävs för att nå dit, men jag hoppas att jag kommer på det snart för sånt här knäcker en - rätt ofta.
Det finns dem som har det betydligt jobbigare än mig men ibland måste man få säga hur man känner utan att bli tystad och tillbakatrycket i ledet.
Jag tror verkligen inte att jag är ensam om problemet, jag tror att det är jättevanligt och jag lider med er som känner likadant.
Det är så jag känner inombords även om det inte syns, tack för mig.
Ajaj
Nu - mot gymet! (måste få ändring på att jag äter chips oftare än jag tränar)
Mina älsklingar
Vår resa
Ikväll borde jag egentligen plugga men det går bara inte. Varje gång jag sätter mig vid datorn går jag automatiskt in på någon resesida och letar bra hotell eller billiga flyg. Jag längtar till när vi ska börja planera på riktigt, boka flyg, köpa allt vi behöver och bestämma saker vi ska göra. Vi har sagt att man måste ha bestämt sig om man kan/vill åka med senast i november. Om alla vill är det ingen tvekan om men det är ju det där med pengarna. Det är lite frustrerande när man själv har pengarna och de andra inte (än).
Jag längtar efter känslan när man för första gången går ner till stranden och springer ut i vattnet, åh jag vill att det ska vara februari imorgon! I två månader ska vi ligga på stranden, festa, bada i vattenfall, snorkla, upptäcka, shoppa. Två månader att bara koppla av på och äntligen bestämma vad man själv vill göra. Bara vi som bestämmer.
Snart är vi där.
