Inatt kom paniken krypande, jag åker om 5 dagar. FEM!! Sista gången jag kollade på klockan visade den 04:32 vilket gav mig ännu mera panik.
Jag hade helt glömt bort en sak, min Eutanasiartikel. Jag jobbade som en dåre i slutet av december så jag gjorde en deal med min lärare om att få göra klart just den artikeln nu i januari innan jag åker. Inte helt oväntat så glömde jag bort den och nu sitter jag här och panikskriver. Men när man måste panikskriva blir det istället motsatt effekt och man skriver ett ord i halvtimmen. Det har tagit mig en och en halv dag att skriva ett halvt A4, good job.

Imorgon är det fredag och då är jag upptagen med mysmiddag hela kvällen. På lördag ska jag jobba  för att sedan bli bjuden på middag hos familjen Dahl. Sen är det söndag och den går alltid i ett rasande tempo. Efter det kommer måndag och sen, sen åker jag på tisdag. När ska jag hinna packa och fixa det sista? P a n i k  stavas det.