Invaliden slutrapporterar


"Herr Batra hälsar att denna gång är det dödsstraff på den som stukar foten på väg ner till hamnplan och inte följer med. Bara så att du vet"

Jag får nog jobba på det där med att gå försiktigt kullerstenar. Förresten så måste ju invaliden slutrapportera! Foten och jag mår bra nu, det går fortfarande inte att vrida den i alla vinklar men vi jobbar på det. Den lider fortfarande av synliga krigsskador som blåmärken men det försvinner snart förhoppningsvis.

Herr Batra

"På lördag fyller David Batra år! :) Det ska vi fira hemma på Wismarsgränd på lördag kl 20 med hemmagjorda shots, födelsedagsefterrätt och 80-talsmusik för att sedan gå ut och skaka rumpa, och självklart är DU  bjuden! :) Hör av dig snarast så jag kan meddela herr Batra vilka som kommer.. Hälsningar från ett 29november-födelsedagsbarn.. (Herr Batra bjuder på en del shots, men ta med lite egen bedövande dricka också för att vara säker på att få en redig karatefylla..)"


Så stod det i smset jag fick på jobbet idag och jag svarade snabbt som tusan, inget snack om saken klart jag kommer! Det här gjorde min dag helt klart roligare och åh vad jag längtar efter helgen.

I need some fine wine and you, you need to be nicer

Jag får psykbryt. Den här veckan var tanken att jag skulle jobba 7 av 7 möjliga dagar och samtidigt hinna skriva en artikel, en recension, läsa ut en bok, göra en läxa och skriva ett tal. Good luck.
Redan idag ( dag 2 av 7) känner jag att det här inte kommer funka. Så imorse efter min lektion och en jobbad timma på Bokia tog jag snacket med Roland och det slutade med att vi gjorde en bra deal. Jag fick ledigt idag och på torsdag för att hinna ifatt i utbyte mot att jag ska jobba järnet framöver.
Så nu ska jag plugga som en dåre och förhoppningsvis lämna in en artikel ikväll!




Sen har jag ruskigt dåligt samvete över att jag missar mina fina vänners 20årsdagar när vi är borta. Men det får vi ta och kompensera upp med ett hejdundrandes firande och lite extra presenter när vi kommer hem. Förlåt hundra miljoner gånger älsklingar, jag hoppas att ni förstår mig.



shoreline

Nu är jag tillbaka igen.
Igår var en otroligt rolig kväll.
Om 58 dagar åker vi.


Resan är bokad, den 21 januari åker vi







Jag skriver inte på ett tag nu






Raka motsatsen

Vad hände nu? Jag är brunett! Eller nej, blonett är mer det rätta ordet.
Förra måndagen provade jag en ny frisör då min favorit är barnledig för tillfället. Den nya verkade skitbra och satte genast igång med färgen. När jag kommer hem är det KATASTROF! Där står jag med gulvit hårbotten och bruna toppar och ska om 10 min sätta mig på båten mot Stockholm. Halva veckan har jag gått med mössa på mig och tvättat håret två gånger om dagen i hopp om att färgen kanske ska lägga sig lite. (Frisören sa att färgen skulle lugna ner sig och om den inte gjorde det skulle jag utan tvekan gå tillbaka så hon fick fixa till håret igen)
Så, i fredags ringde jag faktiskt tillbaka och blev inbokad till igår. Det enda rätta man kunde göra var att lägga bruna slingor i hela hela håret, mörka ner det gulvita och det slutade med att  jag kommer hem blonett.
Jag vet inte riktigt om jag gillar det ännu, det är fint, men är det jag? Har liksom alltid haft väldigt ljust hår och nu är det raka motsatsen. Frisören var grym och håret kommer säkert (jag hoppas som fan) bli jättefint när färgen lagt sig lite, det får bli slutsatsen.

Som någon sa, Sundbyberg ser man sedan dör man

Det första jag möter när jag kommer av båten är regn som öser ner, man blir inte alls deprimerad absolut inte. Speciellt inte när man inte ens vill komma hem. Men nu är jag hemma och måste vara det.

Min vecka har varit som en dröm. Jag har vilat, tänkt efter och bara fått vara.
I tisdags åkte jag och Sofie till Jakobsberg för att få träffa lilla Max, min pluttebrorsson. Först vågade jag knappt ta i honom för jag kanske skulle tappa honom eller han kanske skulle börja gråta. Vi fikade och jag gav bort mina grymma presenter, en röd Barbapappabody till Max och boken "I värsta fall - föräldrar" till de nyblivna föräldrarna. Båda presenterna blev mycket uppskattade. När Max somnat hos Sofie vågade jag mig på att hålla i honom och åh, det var underbart. Han gosade in sig in min kofta och somnade genast om. Lilla älskade snutt.
På lördagen bestämde vi oss för att festa till lite och styrde upp en tjejförfest hos Anna. Stället vi gick till var sådär, jag gillade inte riktigt folket men det blev en lyckad kväll ändå. Fråga mig inte varför men vi sprang hela vägen hem från pendeln halv 5 på morgonen i ösregn en söndagmorgon, vilken syn.
Resten av veckan gick i ett rasande tempo, jag ville bara stanna tiden men tillslut blev det söndag och jag satte mig på pendeln mot Vhaninge. Bara några få gånger i mitt liv har jag kännt sån separationsångest, jag kände verkligen att jag var påväg åt fel håll och hade till och från tårar i ögonen, jag ville inte åka hem. Kommer sakna familjen i Sundbyberg, tack.



Jag har lovat bilder, så varsågoda här är ett litet urval från veckans händelser

                                                                 


There's no need to argue


Nu börjar veckan lida mot sitt slut, jag vill inte åka hem, jag trivs för bra. Det kanske låter lite dumt men det känns som att jag faktiskt bor här. Elin och Sebastian är borta hela dagarna och jag får klara mig helt på egen hand, jag älskar det.
Först och främst har jag resan att se fram emot nu och sen när vi kommer hem kommer det vara sommar och härligt på ön. Till hösten ska jag flytta, jag längtar så mycket.
Igår klarade jag mig hela vägen till Hornstull utan problem för att äntligen få besöka Ville och Fredriks place. Det visade sig vara en jättemysig etta precis perfekt för två. Vi gick och handlade, lagade mat och såg lite film.


Idag har jag fått visa mina skills som rörmockare, oh yes! Vattnet i badkaret i Elins lägenhet rann inte bort så det var bara att hämta en tandborste och börja gräva. Elin vägrade hjälpa till så fort hon får syn på håret som stoppade upp vattnet. FY FAN I HELVETE VAD ÄCKLIGT DET VAR! Men det skulle bort och vi skulle klara det själva.
Efter lite assistens från pappa Christer i telefon fick jag tillslut tag i en enorm hårtuss och ja, spyan satt i halsen. ( återkommer med bildbevis )
Dealen för att jag skulle göra allt detta, inkluvise att diska hennes disk, var att hon utan protester skulle vara med på mina planer. Så, nu ska vi strax bege oss ut på en härlig promenad!

Här känner jag mig som hemma









Jag vill inte inte inte åka hem


I picture you in the sun

Jag är precis hemkommen från Komvux, har suttit där och skrivit Litteraturprov och jag tror faktiskt att det gick bra. Vanligtvis sitter jag och panikpluggar in i det sista men till det här provet har jag haft en konstig känsla av att jag inte  behöver plugga, kände att jag kan allt.
Det var många kluriga frågor men jag lyckades svara på allt. På förra provet om svensk litteratur fick jag 39/40 rätt och den här gången på antiken kändes det såå mycket bättre, så vem vet?




Jag blir galen, det är omöjligt att packa! Min väska är smockfull och jag kan inte förstå hur jag ska lyckas få ner till allt jag kommer shoppa. Underst ligger mina fina stövlar nerpackade. Jag försökte få på mig dem men ehe..min fot är för tjock! Det är nog ett önsketänkande att jag ska få på mig dem på ett par veckor. Det får bli converse sålänge, kul.
Nu innan båten ska jag ner på stan och köpa en liten present till Max och sen hinna till frissan.



"Jag funderar på vem du är mest lik, Magalena Graaf eller en sjöhäst" haha

RSS 2.0