Idag gav jag upp hoppet om att hitta något i Visby. Det är hopplöst! För den delen har jag gett upp hoppet om mig själv också. Jag är en sån klantskalle på jobbet!
Oftast går det smidigt, snabbt och bra men efter hundra inslagna paket och lite förvirrande kunder tappar jag ibland kocentrationen och något går snett. Men det löser sig ofast med ett litet: Hoppsan! och ett  stort leende. Idag måste jag utan tvekan ha slagit in 200 paket. Jisses!
Det är för övrigt riktigt kul att jobba, hela gänget är nu samlat.
Ikväll blir det mys med Harry (om jag inte blir övertalad att gå ut, vilket inte kommer hända om jag får bestämma)






Och jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst