Stop crying your heart out


Förlåt mig, men jag hinner aldrig skriva. Det är så mycket nu. Min chef har blivit crazy och låter mig jobba så mycket att jag glömmer bort vilken dag det är, vilken månad och snart vilket år. Utöver min sjudagars jobbvecka har jag en krävande skola också.
Förresten så är gymnasiet ett SKÄMT om man jämför med komvux, jag kan inte förstå hur jag kunde klaga! Vad jag förstår är kraven på Komvux normala och på gymnasiet oerhört låga. Jag vill ha mvg i min kurs och får kämpa som en dåre för att nå det vilket jag inte hade behövt göra alls lika mycket på gymnasiet. Det enda som är okej att gnälla över på gymnasiet är att det lätt kan bli mycket på samma gång, men annars nej nej. Dessutom har de flesta antingen jobb eller barn/familj när de pluggar på komvux, vissa har både och! Nog om det..

Det har hänt så mycket sen sist och det har tagit upp mycket av min tid. Pappa har legat på sjukhus i nästan en vecka och ska i en månad framåt vara sjukskriven för en (nästanintill) brusten lårmuskel. Det är hemskt att se han ha så ont. Jag är hans lilla slav som gör kaffe åt honom på morgonen och köper expressen påväg hem från jobbet.





Standing calmly at the crossroads,no desire to run
There's no hurry any more when all is said and done




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0