Nyss var det 64 dagar, 29 dagar, 11 dagar och nu NOLL. Inga fler dagars väntan kvar. Nu åker vi.
Min enorma ryggsäck står färdigpackad i hallen och jag sitter här i köket och väntar på att mamma och pappa ska komma hem. Om en halvtimme ska vi åka härifrån ner till båten och lämna av mig. Jag går gång på gång igenom hela packlistan och försöker komma på saker jag har glömt eller saker jag kan ta bort. Jag har läst varendra litet ord som står på våra biljetter för att säkerställa att jag omöjligt kan ha missat något. Urs vad jag hatar den här känslan av att glömmer man något viktigt är det kört. Imorgon vid 10 ska vi börja dra oss mot Arlanda för att sedan kl 13.15 sätta oss på flyget mot Moskva.
Hela min mage pirrar.