ASIA

Nyss var det 64 dagar, 29 dagar, 11 dagar och nu NOLL. Inga fler dagars väntan kvar. Nu åker vi.
Min enorma ryggsäck står färdigpackad i hallen och jag sitter här i köket och väntar på att mamma och pappa ska komma hem. Om en halvtimme ska vi åka härifrån ner till båten och lämna av mig. Jag går gång på gång igenom hela packlistan och försöker komma på saker jag har glömt eller saker jag kan ta bort. Jag har läst varendra litet ord som står på våra biljetter för att säkerställa att jag omöjligt kan ha missat något. Urs vad jag hatar den här känslan av att glömmer man något viktigt är det kört. Imorgon vid 10 ska vi börja dra oss mot Arlanda för att sedan kl 13.15 sätta oss på flyget mot Moskva.
Hela min mage pirrar.



följ oss på aasien.blogg.se

sextiofem dagars konstant underbar värme


Okej, idag är det måndag och jag åker imorgon (!!!!!!!!!!!)
Allt ligger uppe på sängen redo att packas ner i min enorma ryggsäck, ändå känns det som om jag glömt miljoner saker. Vilket jag med all säkerhet har också.
Idag ska jag ta en sista sväng på stan och köpa en del nödvändiga saker. Sen blir det en självklar tur till Bokia för att inhandla pocketböcker, 4 för 3. Det får bli böcker för hela slanten under mina 11 timmars flygning mot Thailand, har nämnligen upptäckt att Aeroflots plan varken har tv eller någon form av underhållning. Jag ska verkligen inte klaga, jag är bara glad om jag kommer fram levande.

The vibe is wrong

Inatt kom paniken krypande, jag åker om 5 dagar. FEM!! Sista gången jag kollade på klockan visade den 04:32 vilket gav mig ännu mera panik.
Jag hade helt glömt bort en sak, min Eutanasiartikel. Jag jobbade som en dåre i slutet av december så jag gjorde en deal med min lärare om att få göra klart just den artikeln nu i januari innan jag åker. Inte helt oväntat så glömde jag bort den och nu sitter jag här och panikskriver. Men när man måste panikskriva blir det istället motsatt effekt och man skriver ett ord i halvtimmen. Det har tagit mig en och en halv dag att skriva ett halvt A4, good job.

Imorgon är det fredag och då är jag upptagen med mysmiddag hela kvällen. På lördag ska jag jobba  för att sedan bli bjuden på middag hos familjen Dahl. Sen är det söndag och den går alltid i ett rasande tempo. Efter det kommer måndag och sen, sen åker jag på tisdag. När ska jag hinna packa och fixa det sista? P a n i k  stavas det.

I'm leaving for the sun and the moon and the ocean

Idag är det exakt  8 dagar kvar tills jag sätter mig på flyget som ska ta mig till Bangkok, Thailand. Det enda som kan beskriva det jag känner nu är; nervositet och längtan.
Nervös över flygningen med Aeroflot (flygbolaget som toppar alla listor i flest krascher och incidenter under de senaste femton åren, high five!) Nervös över hur det kommer vara att klara sig helt på egen hand. Nervös över hur det kommer bli att resa med mitt lilla gäng.
Längtan efter att överleva Moskvas flygplats (den som gud glömde) och flygningen ner till Thailand. Längtan efter att få komma ut ur flygplanet och känna den välbekanta värmen slå emot en. Längtan efter första gången jag går ner till stranden och doppar fötterna i havet. Längtan efter att efter en månad inse att jag faktiskt har mer än hälften kvar. Längtan efter att bestämma själv och klara mig på egen hand. Längtan att få komma bort och försvinna ett tag. Längtan efter lite frihet.

RSS 2.0